En massa familjer med mycket barn och stundvis hög ljudnivå men tjejerna tog det med ro. Saphira, som dagen innan fyllde 2 år låg och ploppade i sitt hus under en period medan de två småttingarna Lulu och Mishka var överallt och ingenstans med ett stor nyfikenhet för vad som hände runt omkring dem.
Jag blev inbjuden av Granngården Gävle att vara med på deras "Djurens Dag" som hålls årligen och visa råttor. Så mellan 11-14 (ungefär) satt jag och 4 av mina flickor bland folkmassan och visade upp oss.
En massa familjer med mycket barn och stundvis hög ljudnivå men tjejerna tog det med ro. Saphira, som dagen innan fyllde 2 år låg och ploppade i sitt hus under en period medan de två småttingarna Lulu och Mishka var överallt och ingenstans med ett stor nyfikenhet för vad som hände runt omkring dem.
0 Comments
Onsdag den 17/3 upptäcker jag Theo som sitter helt uppburrad i pälsen, ögon smala som streck när jag rörde honom stelnade han till och pep och svansen gick som en piska. Tidigare hade han sett normal ut men nu kunde man känna hans ryggrad, sedan januari då jag vägde råttorna sist hade han minskat 96g.
Theo har alltid varit först till maten och ätit med god aptit men idag var det en helt annan råtta som väntade på mig. Jag plockade ut honom och kände hur kall han var, under natten vakade jag då jag inte trodde han skulle överleva men han levde men var svag. Han ville inte dricka vatten och hade svårt att äta, endast flytande föda fungerade då han inte kunde tugga maten. Vi fick tid hos distriktsveterinärerna på torsdagen där samma vet. som kastrerade Krypto undersökte min grabb. Han klämdes igenom länge och väl men ingenting kunde hittas, inte ens en reaktion från Theo trots att det måste varit riktigt obehagligt. Vi tittade i munnen så gott det gick och tog tempen 36,2 - för låg. Han fick 60ml vätska in under huden då han var lite uttorkad men eftersom inget riktigt fel kunde hittas ville vet. inte sätta in antibiotika utan vi hoppades på att han skulle piggna till efter att han fått i sig vätskan. Ingen förbättring skedde under dagen eller natten och efter lite bollande med två väninnor så fanns funderingar kring njursten eller annat njurfel. Hos distriktsvet. hade ingenting hittats när han kändes igenom men ville ta det säkra före det osäkra och bokade tid för ultraljud hos en annan veterinär (vår vet. på distrikts var inte där och skulle inte jobba förrän på måndag igen och ingen annan kunde råttor) på fredagen. Inte heller hos vet. nr 2 hittades någonting. Inga konstigheter lyckades identifieras och jag lämnade dem utan några framsteg i att hitta orsaken till Theos problem. Under lördagen spenderade Theo sin tid hos mig i sängen under täcket och en vetekudde för att hålla värmen. Till slut fick jag acceptera att han inte blev bättre. Han fick somna in med hjälp av veterinär. I morse somnade Velvet (Zickan's Black Velvet) in. Hon skulle ha blivit 2 år gammal 17 april.
En stor knöl upptäcktes på i närheten av anal/vulvan och verkade stoppa henne från att normalt kunna utföra sina behov då hon kissade på sig när man kände på knölen. Både Velvets mamma och moster hade även de fått tumörer runt 2 års ålder. Dagen efter upptäckten kom ännu en chock - hon kunde inte gå. Dagen innan gick hon omkring men nu kunde Velvet varken gå eller stödja sig på bakbenen utan släpade dem under sig. Känseln var kvar men funktionen var borta. Jag tog därför beslutet att låta Velvet somna in eftersom hon inte skulle få ett värdigt liv så som hon mådde. Jag har fortfarande svårt att komma över att du inte längre finns kvar. Din bur står tom, orörd och öppen, jag har inte kunnat stänga luckan trots att det imorgon gått en vecka sedan du försvann. Sorgen är lika stor som då och tårarna rinner när jag blir påmind om att du är borta. Borta för alltid. Jag önskar jag kunde gjort mer för dig, jag önskar att du haft fått leva längre. Jag saknar dina pussar mot min hand är jag kliade dig. Jag saknar dig Krypto var både monorchid (bara en kula i pungen) och kryptorchid (har minst en kula som inte vandrat ner).
Han hade en testikel i pungen och den andra kvar uppe i buken. Kryptorchida individer (oavsett art) löper större risk för testikelcancer ock rekommenderas därför att kastreras. Då Krypto även visat dominanta tendenser och bet hål på en 8 veckor gammal bebis kastrerades han därför den 4/2-14. Han reagerade på stygn-materialet efter kastrering och fick bölder i buk och pung som fick behandlas, ur bölderna kom utöver varet även oupplösta stygnknutar. Stygnen skulle lösas upp i kroppen efter ett tag men Krypto, precis som jag själv också gjort, reagerade på materialet och knutarna kunde plockas ut hela ur såret ett bra tag efter att de skulle försvunnit. Han blev ensamråtta då han inte klarade av att vara med andra råttor, han var oerhört social och ville så gärna vara med men andra råttor gick inte vilket var otroligt ledsamt i och med hans tydliga ensamhet. Troligtvis mådde han aldrig bra efter kastreringen och fick problem invärtes. Vilket skulle kunna vara en orsak till att han inte ville ha andra råttor kring sig. Lvällen den 7 november började han skrika av smärta trots att ingen eller ingenting rörde honom eller ens var i närheten av honom. Det gick inte att lokalisera vart det onda satt och han bara skrek utan synliga orsaker. Beslutet att låta honom somna in var ett av de tyngsta jag någonsin behövt fatta men jag kunde inte låta honom ha så ont. Jag tror inte en operation hade varit möjlig när vi inte kunde hitta vart han hade så ont men även om det hade varit en möjlighet så hade jag nog nekat. Jag vill inte utsätta honom för mer smärta. Han har redan lidit mer än någon någonsin borde. Sammanfattning för FFX-kullen's utveckling under uppväxt och vad som hände sedan!
Masala hade en total viktökning på 78gram (24 gram efter förlossning). Bebisarna väger 7 gram (3st) och 6 gram (1st). Inga fler bebisar kan kännas i magen så det blev en liten kull denna gång. Zakaraa's Tidus: chocolate husky roan rex hane Zakaraa's Rikku: black husky roan rex hona Zakaraa's Lulu: chocolate ambk rex hona Zakaraa's Yuna: black ambk (med minipannfläck) hona
Rikku och Yuna flyttade till Leonora, det är full fart på tjejerna och både de och Leonora verkar trivas bra ihop. Mitt älskade Saffran. Det är med enormt stor sorg i hjärtat jag nu tvingas åka till veterinären med Sahrami för att låta henne somna in.
Den första maj upptäcker jag en konstig knöl på Sahrami, i närheten av könet. I och med viruset jag fick in som tagit tre andra råttors liv tänkte jag direkt på tumör, eftersom Sahrami även hade fått en sådan, under frambenet vid de främre juvret men det visade sig vara framfall. Efter daglig undersökning, vägning och extra vård så såg det ut som att det inte besvärade henne så mycket mer än att hon vid löp svullnade upp och kunde få in skräp som skapade minimal varbildning. Den 13/5 var Sahrami och jag iväg till Lady Pain tattoo för att lämna Sahramis tassavtryck inför en minnestatuering för Sahrami och Visan och på vägen hem svängde vi in på Distriktsveterinärerna för att kolla om en annan sak men vår underbara veterinär som kastrerade Krypto tog sig en snabb titt på henne bara och precis som jag hade sagt så var bedömningen att så länge hon inte besväras av det så kan jag hålla lite koll och låta henne vara, hon är ju trots allt extremt pigg och äter som hon ska och hon Vill verkligen leva - ingen tvekan om saken Sahramis livsglöd är lika stark som innan. Vi åkte hem och den 15/5 när jag ger råttorna mat så tar jag ut henne för hennes dagliga kvällskontroll - katastrof. Framfallet har blivit värre och är i farozonen, Sahrami visar inga tecken på att ha ont dock. Väl hos vet. och efter att Sahrami lungt och stilla somnat in undersöktes problemet och det var inget framfall utan tumör. Om det är juvertumör eller livmodertumör vet vi inte men veterinären trodde på livmodertumör och jag håller med i och med hur den satt. Beslutet var solklart för mig, jag kunde inte hålla Sahrami kvar, trots livsglöd och vilja att leva, problemet var för stort. Sahrami somnade in 16 maj 2014, hon blev 2 år, 5 månader och 1 dag gammal. Saknad och älskad för alltid, vila i frid min älskling Idag var det en mycket tung dag då Naboorus syster (inlägget innan) också lämnade oss tillsammans med burskompisen Peppar. Det verkar som att även dessa tre tjejer blev offer för det ev. virus jag misstänker att jag fått in för ett tag sedan, 2012-2013, som sätter igång tumörväxten på de "svaga" individerna.
Alla tre råkade ut för juvertumörer och det känns inte som att det var någon slump, speciellt inte med juvertumör-utbrotten jag hade under december 2012 till april 2013. Inga andra tjejer här hemma visar några symptom vilket de borde göra om även de råkat ut för viruset då det gått så lång tid, jag hoppas innerligt att inga fler får utbrott! Pga. placeringen för båda tjejers tumörer (bredvid könet) så var en operation i stort sett omöjlig och därför togs beslutet att låta dem somna in istället innan de fick problem att utföra sina behov. Ruto och Peppar somnade in tillsammans lugnt och stilla i min famn. Det är med stor sorg som beslutet togs att Nabooru ska få somna in idag pga sin gigantiska tumör.
Hon har haft tumören ett tag nu men pga hennes ålder och allmänt dåliga hälsa skulle en operation vara för riskabelt. Hon är idag 1 år, 9 månader och 5 dagar och har varit en stor tillgång för både mig och andra. Hon hjälpte bland annat tillsammans med sin syster en kvinna i Dalarna att komma över sin svåra råttfobi. Det är ett otroligt jobbigt beslut då hon är lika aktiv och framåt som alltid. Sammanfattning för Te-kullen's utveckling under uppväxt och vad som hände sedan!
Filip var en hane jag ville använda tidigare men då det blev lite förhinder bestämde jag mig för en annan lite yngre hane men nu är hindren borta och då jag ändå ska till Zickan på bebisträff så slängde jag ut frågan om jag inte kunde ta med min tös och genomföra parningen trots allt och det var grönt ljus. Så imorgon far vi iväg, Saphira och jag ner till Västerås där allt kommer ske. Det är så spännande för det kommer bli en intressant parning det där. Jag är otroligt dålig på russian-varianterna så jag kan inte säga vad det förväntas för färger ännu. Kommer be om lite hjälp med det av några vänner. Men det kommer bli 50% dumbo och 50% dumbobärare eftersom Filip är en Silver russianblue dumbobärare. Det kommer bli otroligt spännande och jag hoppas innerligt att parningen kommer ta så jag verkligen vill få en kull efter min speciella dam och denna ståtliga kille. Mer information kommer publiceras vid senare tillfälle på kullsidan men för tillfället kan vi inte göra annat än att hoppas att det tar!
3st siameser (pointerfärg osäkert) 2st eventuellt alla 3 är eubk. 2st s/russian blue, en otecknad och en irish. 4st s/black, två otecknade, en american irish och en irish. 2st agouti, otecknade.
3 honor och 2 hanar blev kvar hos mig. Sencha (sp sm eubk) Nilgiri (rbl ir) och Masala (s/ba am ir) bor här hemma tillsammans med sin mamma. Masala har en kull undan sig, FFX-kullen. Keenum (ag) och Gunpowder (ag) är tvillingar på alla sätt och vis och kan vara mycket svåra att skilja på. Det var inte meningen att två hanar skulle stanna men då jag inte hittade ett hem jag tyckte passade till Gun så fick han stanna. Idag bor de två bröderna med sin systerson som de fostrar och busar med. 1 flyttade till Zickan, ägaren till pappan Filipe. Russian Caravan "CV" (s/rbl) bor i en flock hos Zickan och det har inte varit några problem med honom. 2 hanar flyttade ner till Skåne till min nära vän Felicia Darjeeling "Darling" (ag sm eubk?) och JinZhen "Yoshi" (s/ba ir) fick en till kompis och allt har gått bra. Inga problem med dem. 1 hane lyckades stjäla en plats i Nicciz hjärta Assam "Asså" (s/ba) väntar på uppdatering från Nicciz 2 honor flyttade till Anna i Falun Nepali "Nellie" (rbl sm) och Yunnan "Vera" (s/ba) fick en kompis, deras moster. Väntar på uppdatering från Anna. En ny ängel har anslutit sig till himlen. Pussel, en omplaceringshona jag övertog tillsammans med sin vän Monkey (dog med tumör) fick idag somna in pga. en misstänkt stroke som påverkat henne så otroligt att hon aldrig skulle återhämta sig och blev endast sämre och sämre.
Det var en helt annan råtta från vad hon var när hon kom, så full av liv och idag var hon nästan ett skelett (trots vikt på 400g) med svåra balanssvårigheter. Ena sidan av kroppen hängde inte med och hon mådde inte bra vilket tyvärr syntes tydligt. Pussel blev endast ca 1 år och 3 månader, exakt ålder är osäkert då hon var butiksråtta i sitt tredje hem. Vila i Frid Pussel, du är en ängel som inte kommer glömmas bort. |
NyheterNyheter som är för långa för att publiceras på startsidan läggs in här. Kategorier
All
Arkiv
April 2015
|