Mitt älskade Saffran. Det är med enormt stor sorg i hjärtat jag nu tvingas åka till veterinären med Sahrami för att låta henne somna in.
Den första maj upptäcker jag en konstig knöl på Sahrami, i närheten av könet. I och med viruset jag fick in som tagit tre andra råttors liv tänkte jag direkt på tumör, eftersom Sahrami även hade fått en sådan, under frambenet vid de främre juvret men det visade sig vara framfall. Efter daglig undersökning, vägning och extra vård så såg det ut som att det inte besvärade henne så mycket mer än att hon vid löp svullnade upp och kunde få in skräp som skapade minimal varbildning.
Den 13/5 var Sahrami och jag iväg till Lady Pain tattoo för att lämna Sahramis tassavtryck inför en minnestatuering för Sahrami och Visan och på vägen hem svängde vi in på Distriktsveterinärerna för att kolla om en annan sak men vår underbara veterinär som kastrerade Krypto tog sig en snabb titt på henne bara och precis som jag hade sagt så var bedömningen att så länge hon inte besväras av det så kan jag hålla lite koll och låta henne vara, hon är ju trots allt extremt pigg och äter som hon ska och hon Vill verkligen leva - ingen tvekan om saken Sahramis livsglöd är lika stark som innan.
Vi åkte hem och den 15/5 när jag ger råttorna mat så tar jag ut henne för hennes dagliga kvällskontroll - katastrof. Framfallet har blivit värre och är i farozonen, Sahrami visar inga tecken på att ha ont dock.
Väl hos vet. och efter att Sahrami lungt och stilla somnat in undersöktes problemet och det var inget framfall utan tumör. Om det är juvertumör eller livmodertumör vet vi inte men veterinären trodde på livmodertumör och jag håller med i och med hur den satt. Beslutet var solklart för mig, jag kunde inte hålla Sahrami kvar, trots livsglöd och vilja att leva, problemet var för stort.
Sahrami somnade in 16 maj 2014, hon blev 2 år, 5 månader och 1 dag gammal.
Saknad och älskad för alltid, vila i frid min älskling
Den första maj upptäcker jag en konstig knöl på Sahrami, i närheten av könet. I och med viruset jag fick in som tagit tre andra råttors liv tänkte jag direkt på tumör, eftersom Sahrami även hade fått en sådan, under frambenet vid de främre juvret men det visade sig vara framfall. Efter daglig undersökning, vägning och extra vård så såg det ut som att det inte besvärade henne så mycket mer än att hon vid löp svullnade upp och kunde få in skräp som skapade minimal varbildning.
Den 13/5 var Sahrami och jag iväg till Lady Pain tattoo för att lämna Sahramis tassavtryck inför en minnestatuering för Sahrami och Visan och på vägen hem svängde vi in på Distriktsveterinärerna för att kolla om en annan sak men vår underbara veterinär som kastrerade Krypto tog sig en snabb titt på henne bara och precis som jag hade sagt så var bedömningen att så länge hon inte besväras av det så kan jag hålla lite koll och låta henne vara, hon är ju trots allt extremt pigg och äter som hon ska och hon Vill verkligen leva - ingen tvekan om saken Sahramis livsglöd är lika stark som innan.
Vi åkte hem och den 15/5 när jag ger råttorna mat så tar jag ut henne för hennes dagliga kvällskontroll - katastrof. Framfallet har blivit värre och är i farozonen, Sahrami visar inga tecken på att ha ont dock.
Väl hos vet. och efter att Sahrami lungt och stilla somnat in undersöktes problemet och det var inget framfall utan tumör. Om det är juvertumör eller livmodertumör vet vi inte men veterinären trodde på livmodertumör och jag håller med i och med hur den satt. Beslutet var solklart för mig, jag kunde inte hålla Sahrami kvar, trots livsglöd och vilja att leva, problemet var för stort.
Sahrami somnade in 16 maj 2014, hon blev 2 år, 5 månader och 1 dag gammal.
Saknad och älskad för alltid, vila i frid min älskling